Happyland
Idag när jag satt på bussen hemåt så bromsade bussen in och stannade helt plötsligt och oförklarligt. Innan någon riktigt förstått vad som hänt sträckte ungefär alla 50 pers på bussen upp sinna huvuden åt diverse håll för att kunna se vad som hänt. Alla på bussen blev mycket nyfikna och betedde sig helt plötsligt som som små grottmänniskor som ser eld för första gången.
Efter någon minut visar det sig att det har varit någon slags olycka längre fram och det svischar förbi ett och annat blåljus.
Jag blir irriterad. MYCKET irriterad. Jag vill ju bara hem! Jag har ont i huvudet och musiken på min ipod är värdelös. Ont i stjärten av sätet börjar jag få också! Sen skulle jag ju plugga och nu mister jag ju värdefull pluggtid! Min vanligtvis så positiva anda var som bortblåst.
Sen slog det mig. Är det MIG, M-I-G av alla människor som det är synd om? Stackarn där framme i den mosade bilen som numera bara har ett öra. Honom är det inte synd om? Det är alltså synd om mig som sitter i en varm buss utan större problem. Killen som föralltid kommer vara lomhörd är det inte synd om. Nej just det. Stackars mig och min stjärt...
PERSPEKTIV MINA VÄNNER! Det är underskattat. Se till att skaffa dig lite perspektiv på saker och ting så kommer du märka att din omgivning genast blir mycket bättre.
