Hejhejhejhej!
Det är jag, miss secret nr 2! Eftersom jag varit ganska frånvarande på denna blogg kan man tro att jag inte har med den att göra alls, men så är inte fallet. Låt oss kalla mig Miss Amanda Jenssen, för tillfället. Amanda Jenssen har inget med mig att göra alls, men jag har hört vid enstaka tillfällen att jag är lik henne (och tänkt ungefär; WHATTA FACK? VAR DÅ? men det är ju en komplimang, hon är snygg, jag tackar och bockar) så därför tyckte jag att det var ett passande namn.
Hur som haver... Idag, mina vänner, har jag inget liv. Det är sorgligt men sant. Jag ska snart förklara varför jag inte har något liv och varför det är okej, för mig, just idag.
Jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv idag. Jag har sådan smärta. Jag har nämligen åkt på urinvägsinfektion, jag är ständigt kissnödig, har en obehaglig svidande känsla i mina nedre partier och så svider det så ändå in i helvete när jag kissar. Idag var det egentligen meningen att jag skulle åka till kungsberget med min vän, men i morse blev smärtan outhärdlig och jag hamnade istället på Uppsala Närakut. Jag fick kissa i en kopp, vilket kändes mycket udda! Har ni tänkt på hur det känns? Man hör inte det välbekanda skvalpandet och allt är bara konstigt. Efter kissandet och lite väntande fick jag antibiotika som jag ska äta morgon och kväll i en vecka. THANK GOD! Efter detta belönades jag med mat på IKEA och ett par välbehövliga vantar från Stadium.
På grund av min obehagliga smärta i mina nedre partier är jag tråkig och jag känner mig tråkig ända ut i fingerspetsarna! MEN! det är okej, jag har urininflammis. Sjukdom = Inget liv = okej.
Det här är tranbärsjuice, det ska vara bra att dricka vid urinvägsinfektion. Gott tänker ni, fel säger jag! Det smakar skog och luktar bajs. Men vad gör man inte för att få tillbaka sitt liv?
